Styx blev vår första gemensamma hund som lämnade oss alldeles för tidigt.

Styx kom till oss den 13:e december 2000, då var han 13 månader gammal. Det var helt underbart att ha möjligheten att bli med hund igen efter en tids hundlöshet. Styx skänkte enormt mycket glädje till oss som levde med honom och även till många som mötte honom.

Buffa med nosen under armen var väl repeterat ett trick för att få uppmärksamhet. I början när Styx var omkring året gammal och ny i huset så var det nyårsafton och husse satt i soffan med ostbågsskål i knät och ett stort glas läsk i handen. Styx ville vara med så han buffade lite under armen varpå hans hundovane nye husse välte ut hela skålen med ostbågar som han hade haft i knät + att han skvalade ut hela glaset med läsk på golvet. Kallas omvänd operant betingning.

Styx var en klippa i köket, ständigt närvarande och aldrig ivägen. De uppmärksamma mjuka ögonen inramade av den svarta pälsen. Han provsmakade allt med samma entusiasm. Vi brukade säga att det var verkligen tur att Styx hamnade hos oss som är vegetarianer då han älskade grönsaker. Tomater och äpplen hörde till favoriterna, men även palsternacka, kålrot och morötter var mycket uppskattat. Fick han däremot nån gång en bit skinka blev han misstänksam då det inte hörde till hans ordinarie kostcirkel. Särskilt minns vi flera tillfällen när Styx stal äpplen på jobbet från en arbetskamrat, och när vår middag bränts vid och vi åkt för att köpa pizza då Styx klöste repor på köksbordet för att komma åt skålen med tomatklyftorna. Skålen stod kvar på samma plats när vi kom hem, tom och renslickad.

Med Styx besökte vi utställningsringen ett par gånger med CK och 2:a i bästa hanhundsklassen som bästa resultat. Vi la även ner mycket tid på fysisk träning och lek. Då han tidigt fått diagnosen osteochondros och blev opererad för detta hade det inte blivit så mycket lek för hans del. Vi startade i appellklass spår med resultatet godkänt, om han bara tagit apporten som var hans favoritmoment hade det räckt till uppflyttning. Orsaken till oviljan att apportera kom snart då siktet stod på nästa tävling men så skulle det inte bli då han den hösten insjuknade i vad som efter flera veterinärbesök tycktes vara en tumör. Något som jag i efterhand när jag jämför symtombilden verkar ha varit Cushings sjukdom.

Det finns så mycket mer man skulle skriva om denna idealist och charmör, alltid närvarande med sin varma svarta uppenbarelse såsom vi och många med oss alltid kommer att minnas honom. Tack till för den dyrbara tid vi fick dela med dig!